“Det är lättare sagt än gjort att förändra synen på personer som får stöd – från att vara ett föremål för insatser till att vara aktiva parter att samarbeta med.
- Att påverka utvecklingen i den riktningen är den grundläggande utgångspunkten för det här stödmaterialet liksom för kunskapsstödet”.
(Delaktighet och inflytande i arbetet med genomförandeplaner).
Social dokumentation – ett begrepp som ofta möts med suckar och en känsla av nödvändigt ont inom omsorgssektorn. Många svarar på frågan om varför man skriver journalanteckningar med att det är lagkrav eller en order från chefen. Men är det verkligen hela sanningen? Finns det ett djupare syfte bakom detta administrativa krav?
För att belysa detta, låt oss göra en resa tillbaka och undersöka det historiska synsättet på omsorg och hur det har utvecklats till dagens krav på social dokumentation.
EN GRUPP MÄNNISKOR
I en tidigare era betraktades omsorgstagarna som en homogen grupp, kallade ”idioter”, ”imbecilla” eller ”galna”. Dessa människor behandlades som om de alla var likadana och kunde på så sätt klumpas ihop i samma rum.
Individuella behov ignorerades och ledde därför till rutiner som att släcka och säga god natt till alla vid samma tidpunkt, väcka alla vid samma tid, duscha alla på samma dag eller att ha schemalagda dagar för när man fick gå på toaletten.
FÖRVARING
Verksamheten hade främst syftet att förvara och hantera dessa ”efterblivna” människor. Metoder som svängmaskin, överraskningsbad och droppskåp användes för att hantera oönskade beteenden. Det handlade om att kontrollera snarare än att främja individens välbefinnande.
FRÅN GRUPP TILL INDIVIDENS BEHOV I CENTRUM
Dagens syn på omsorg har förändrats radikalt. Vi ser nu varje individ utifrån deras unika behov, intressen, förmågor, resurser och drömmar. Detta skifte innebär att varje person behandlas med respekt och ges möjlighet till delaktighet och självständighet.
Socialstyrelsen betonar vikten av att dokumentera dessa olikheter för att säkerställa att varje individ känner sig sedd, hörd och delaktig i utformningen av den insats de har rätt till.
FRÅN FÖRVARING TILL FÖRBÄTTRING
Om vi som personal ser vår roll som passiva i att endast övervaka brukarens välbefinnande kommer vi sannolikt inte reflektera över vad vi kan göra annorlunda för att främja en positiv utveckling. I sådana fall kan det tyckas onödigt att skriva journalanteckningar.
Men om vi strävar efter att levandegöra lagstiftningen och bidra till ökad delaktighet, meningsfullhet och självständighet för varje individ, blir journalanteckningar vårt verktyg för att säkra god och säker omsorg. De blir vår väg att utvärdera och anpassa insatserna utifrån varje brukares reaktion och behov.
AVSLUTANDE TANKAR
När vi diskuterar social dokumentation är det viktigt att fokusera på varför vi skriver genomförandeplaner och journalanteckningar. Det är inte bara en administrativ plikt utan en nyckel till att skapa en meningsfull och utvecklande omsorg. Istället för att stirra blint på formuleringar och rutiner bör vi förstå syftet och integrera dokumentationen som en del av det systematiska kvalitetsarbetet.
Så nästa gång du öppnar journalen, se den inte som ett pappersarbete utan som ett verktyg för att skapa en positiv utveckling för dem som verksamheten är till för.
Tips!
- Förstå VARFÖR vi dokumenterar för att klargöra VAD och HUR.
- Läs och diskutera de senaste journalanteckningarna i personalgruppen för att synliggöra viktiga händelser och positiva avvikelser.
- Gör dokumentation levande och integrera den som en del av det övergripande målet: att skapa hälsa och välbefinnande för dem vi är här för att stödja.
